MangoldX



Vem är jag?

Drygt 40 år, bor i Stockholm, familjefar och delägare i ett konsultbolag. Jag har i små portioner ägt aktier sedan slutet av 1980-talet. Min första investering var i fastighetsbolaget SIFAB i slutet av 1980-talet som bland annat investerade i fastigeter i Bryssel och London. Aldrig hört talas om det? Inte helt förvånande. Det gick ganska uruselt och i slutändan har jag för mig att de blev uppköpta. Försvann från börsen gjorde de i alla fall och även 80% av min ursprungsinvestering. Slickande såren efter den fantastiska affären tog det ända in på 1990-talet tills jag faktiskt började köpa aktier igen. Börsintroduktionerna av t ex AssiDomän var enkla pengar och där jag gick, hör och häpna, plus. Sedan dess har jag köpt fler aktier och efter ett antal lyckade och mindre lyckade affärer har jag insett att jag inte ska köpa och sälja aktier utan istället köpa för att behålla.

Teknisk analys (TA) har jag snuddat vid och insett att det är ungefär lika träffsäkert som svartkonst och lika mycket vetenskap. Jag började titta på det i tron att man matematiskt kunde förutse kursrörelserna och senare insåg jag att det klarar i alla fall inte jag. I min värld kan man använda TA för att försöka pricka lämpliga tidpunkter för köp eller sälj av en aktie, men det ska i så fall bygga på en annan tro eller analys av bolaget och TA hjälper bara till att hitta rätt tillfälle för att få ut de extra örena. Allt i TA handlar ju egentligen om att försöka förstår hur de andra aktörerna tänker och handlar på marknaden. Inte värt tiden för mig. Finns säkert andra som är duktiga på det och som kan tjäna pengar på det, men jag är inte en av dem.
Min nuvarande portfölj har jag byggt upp under drygt 15 år och egentligen utan att ha följt börsen speciellt noggrant. Jag har (om man ska vara ärlig) läst om olika företag i t ex Aktiespararen och DI, bildat mig en egen uppfattning och därefter satsat en slant i bolaget. Vägledande för mig har då varit om jag trodde på företagets affärsidé och låga PE-tal. Många av mina innehav köpte jag 2008-2009 då de handlades för löjligt låga priser. Det tyckte i alla fall jag, men det var jag ganska ensam om i bekantskapskretsen.
Nu när mina barn blivit lite äldre och huset är färdigrenoverat så har jag (äntligen) fått mer tid att ägna åt investeringar och aktier. Jättekul och intressant tycker jag, galet trist tycker min fru. Vilket (inte helt osökt) för mig in på nästa fråga:
Varför den här bloggen?
Jag är egentligen inte intresserad av att få följare eller sprida en massa information om min egen person. Namnet säger egentligen allt. Det här är min egen dagbok för mina investeringar. Jag har insett att om jag verkligen ska börja jobba med min aktieportfölj behöver jag bli bra mycket mer professionell i mina affärer och verkligen tänka igenom dem före. Om jag skriver här (där andra kan läsa vad jag tänker) blir jag tvungen att tänka igenom vad jag hittar på. Annars lär det väl bli ganska pinsamt?

Mitt mål?
Min aktieportfölj är min pensionsförsäkring. Tanken är att utdelningarna från den ska vara tillräckliga för att kunna få en bra pensionärstillvaro för mig och min fru (jodå, hon har en egen portfölj också). När ungarna har knuffat oss nedför ättestupan får de göra vad de vill med det som blir över.

Vi har tillräckligt bra lön båda två för att kunna unna oss det vi vill ha här och nu och dessutom erbjuda våra barn en bra uppväxt så pengarna i aktier är låsta på ganska lång sikt. Givetvis är det här inte våra enda tillgångar. I dagsläget ser jag mig som en nettoköpare av aktier under de närmaste 10-20 åren. Det är i alla fall vad jag hoppas på. Man vet aldrig vad som händer i framtiden, men som det ser ut just nu så tror jag att det kan bli så.

1 kommentar: