Så kan man lägga ytterligare ett år till handlingarna. Året som helhet har varit händelserikt på många sätt, både för min privatekonomi och för marknaden som helhet. Det som är mest spännande är vad som har hänt på bostadsmarknaden och framförallt hur det blir framöver. Det tror jag kommer att påverka vår ekonomi kraftigt de närmaste åren.
För min aktieportfölj kan jag inte vara annat än mycket nöjd. Enligt Avanzas graf har den avkastat 24,4% och det är något jag är hysteriskt nöjd med.
Den största anledningen till den goda avkastningen är mitt innehav i Dedicare som jag sålde av i början av året efter en fantastisk kursresa. Jag har fortfarande kvar 1/3 av innehavet och har fyllt på med några småposter under hösten när kursen gått ned. Tyvärr använde jag en ganska stor del av vinsten att köpa HM på väg nedåt och det har inte varit en lika kul resa.
Mer exakt gjorde jag följande affärer under andra halvåret:
KÖPT 150 ABB à 189,62 kr
KÖPT 100 Bonava B à 129,59 kr
KÖPT 650 Dedicare B à 100,46 kr
KÖPT 125 HM B à 206,29 kr
KÖPT 175 Intrum Justitia à 262,21 kr
KÖPT 240 Paradox à 65,41 kr
KÖPT 325 Skanska B à 182,21 kr
Tidigare transaktioner finns här.
Kortversionen är att jag (i vanlig ordning) har varit för tidigt ute och köpt för tidigt i nedgångsfas. 3 av 7 inköp står idag högre än när jag köpte och det hade varit katastrof om jag var en kortsiktig investerare. På längre sikt är jag inte lika orolig. Å andra sidan påstås Keynes ha myntat nedanstående träffsäkra citat.
I vilket fall känner jag mig fullinvesterad på börsen idag och kommer troligen inte att föra mer pengar till min aktiedepå. Däremot lär jag använda en del av utdelningarna för att återinvestera i fler aktier. När det gäller belåning så har jag fortsatt att amortera på mina lån under året och känner mig ganska tillfreds med resultatet. Företagslånet är borta och nu fokuserar jag på den privata belåningen.
Uppenbarligen har jag en hel del lån kvar men det går i alla fall i rätt riktning. Mitt tidigare mål är att vara skuldfri när jag fyller 50 år och det vill jag fortfarande bli. Gärna snabbare än så faktiskt. Faktum är att jag vid årsskiftet ligger nästan ett år före plan och det känns ju bra. Nu har jag satt ganska ambitiösa amorteringsmål för år 2018 och vi får se om jag klarar det.
År 2018 tror jag kan bli en ganska skakig resa.
Fantastiskt år. Ibland kan man ha rätt många halvfel bara man sätter ett rätt ;-)
SvaraRaderaTack.
RaderaJag fortsätter att försöka gärna något rätt.
Kul att läsa, och kul med ännu en duktig företagare som även håller på med aktier. En dag hoppas jag också kunna skapa något i företagsväg, men än så länge får jag harva på i aktiegruvans mörkaste årsredovisningar.
SvaraRaderaEn fråga och tanke, hur tänker du kring belåningen? I min värld har du förmodligen ett humankapital som är värdesatt rätt högt och lär växa än mer, och därtill ett gäng utgifter som sannolikt trappas någon gång innan du blir pensionär (barn kommer, men flyger också iväg förr eller senare). I termer av finansiellt risktagande kommer din risk - med bibehållen belåning - minska de nästkommande 10-20 åren med stor sannolikhet.
Är det inte bättre då att använda de pengarna till att sätta in än mer pengar på börsen, och skapa ett än större kassaflöde?
Lycka till 2018 och alla år därefter!
David
Du har en viktig poäng i din fråga.
RaderaKollar jag på de senaste åren har vi som lånat belönats ordentligt. Jag betalar drygt 1% (före ränteavdrag) för mina lån och har fått en avsevärt högre avkastning på det kapitalet på börsen så för min del har det helt klart varit mycket fördelaktigt att ha belåningen.
Tittar jag på min belåning i förhållande till eget kapital och tar hänsyn till latent skatt så kan jag fortfarande sova mycket gott om natten. Rakt av skulle jag kunna realisera allt (dvs fastigheter, aktier och företag), betala tillbaka lånen och all latent skatt och fortfarande ha gott om pengar kvar. Ingen anledning att tokamortera av den anledningen heller.
Problemet är att när man lånar privat så tar inte bankerna hänsyn till värdet av ens tillgångar utan tittar bara på ens inkomster. Lägger du till skuldkvotstak, amorteringskrav etc så ger det mig ett mer begränsat förhandlingsutrymme och därför vill jag minska belåningen. Jag har redan suttit med mössan i knäet hos banken och bett om lån och det vill jag gärna undvika igen. Å andra sidan har jag idag ett helt annat förhandlingsläge med banken än sist.
Kanske inte helt oväntat planerar jag inte att jobba till 75 i den operativa roll jag har idag. Ledande arbetsuppgifter i företag tar rejält med tid och energi och någon gång framöver vore det skönt att kunna koppla av på riktigt. Kan inte påminna mig när jag senast var på semester utan att ta telefonsamtal och mail. När jag ändrar arbetsuppgifter kommer självklart löneinkomsten sjunka och då vill jag gärna ha minskat belåningen.
Slutligen är inte min aktiedepå min huvudsakliga rikedomskälla utan snarare ett sätt att öka min totala avkastning på kapital som jag inte behöver på annat håll.
Kortfattat finns det många skäl att inte minska belåningen, men jag har likt förbannat valt att satsa på amortering för att minska min framtida risk.
Rimliga tankar rakt igenom tycker jag. Mina reservationer handlar mycket om att jag ser det som först orimligt optimistiskt att som första ekonomiska transaktion i livet skuldsätta sig upp till taknocken (mina kompisar som studenter köpte en bostadsrätt i Stockholm), och att det därefter blir orimligt pessimistiskt att aggressivt plocka bort så mycket av belåningen som möjligt. Är man rimligt belånad längs vägen, så borde total skuldfrihet både infinna sig snabbare och till lägre risk - beaktat värdet av ens humankapital, osv.
RaderaNu har jag inte konventionella inkomster i bankens ögon, vilket gör att mitt belåningsutrymme där är relativt begränsat. Om jag hade haft ett sådant belåningsutrymme dock, så hade jag sett intjäningsvärdet på min aktieportfölj (alltså mina andelar av bolagens kassaflöden) som en viktig säkerhet för mina privata lån. När räntorna är så låga som de är idag, hade min personliga risktolerans varit att låna betydligt mycket mer än vad bankens lånetak varit. Bankens lånetak täcks ju upp flera gånger av två olika intäktsströmmar: dels ens eget jobb, och därtill kassaflödena från de bolag man äger.
Men påverkar det nattsömnen, är det jag säger naturligtvis inte relevant. Lycka till hursomhelst!