Historiska katastrofer

Eller - man lär sig (kanske) av sina misstag

Jag har roat mig med att leta fram gamla inköpsvärden i samband med att jag förde över en del innehav till ISK från min vanliga depå och den fantastiskt roliga deklarationen som nyss damp ned i brevlådan. Det är både kul och tragiskt på en och samma gång. Kul när man ser hur löjligt lite en del aktier kostade när jag köpte dem. Tragiskt när man ser vilka vrak till aktier jag har köpt. I en akt av självrannsakan letade jag upp några av mina sämsta affärer. Både i form av inköp och försäljningar. I bästa fall har jag lärt mig något på det, i sämsta fall inte ett smack. Och utan vidare kommer de här i emotionell ordning.

Plats nr 1 - SIFAB B fria
Inköpt någon gång i slutet av det glada 80-talet en stund innan den "lilla" kraschen 1987. Köpnotan har jag inte kvar, men 200 aktier köpte jag och vad jag minns kostade de ca 120 kr/st. Drivande i den här affären var min far som vanligtvis är en klok man och mycket försiktig med sitt sparkapital. Jag har flera gånger frågat honom hur det kom sig att han valde just den här aktien. Det visade sig att han råkade gå förbi Sparbanken för att betala räkningar (det gjorde man då, samtidigt som dinosaurierna gick runt på gatorna) och såg reklam för SIFABs börsintroduktion. Av en ren inlevelse satsade han både sina och mina pengar på aktien. Bra gjort.... SIFAB satsade bl a på fastigheter i Bryssel vilket visade sig vara en riktigt, riktigt dålig affärsidé. När aktien var som lägst stod den i knappt 10 kr.

I slutändan blev bolaget uppköpt av Fastighets AB Tornet under 1997-1998, men då hade jag redan sålt av mina aktier för sisådär 30 kr. De papprena har jag inte heller kvar.. Bolaget finns faktiskt kvar och verkar numera vara ett dotterbolag till Fabege AB där jag lustigt nog äger aktier idag.

Vad gjorde jag för fel då? - Tror inte att jag missade ett enda misstag, faktiskt. Lite imponerande.
1. Köpte akiten på rekommendation av någon utan att bilda mig någon egen uppfattning om bolaget.
2. Kollade inte marknaden. Hej börskrasch.
3. Hade ingen aning om bolagets verksamhet.
4. Hade inte en susning om bolagets resultat, PE-tal, skuldsättning.

Faktiskt inte koll på ett smack. Till mitt försvar måste jag säga att det var mitt första försök på aktiemarknaden. Rätt konstigt att jag fortfarande är här,


Plats nr 2 - Maxim Pharmaceuticals Inc
Namnet säger allt. Bioteknik och läkemedel. Med en osviklig precision införskaffade jag 300 aktier i det här förnämliga förhoppningsbolaget i januari 2004 för 62 kr/st. Bolaget arbetade med ett läkemedel mot cancer som man bl a kan läsa om här. Man hade ganska exakt inga intäkter alls (vad jag minns) och hela klabbet byggde på att man skulle göra en rejäl vinst när man fick läkemedlet godkänt. The sky is the limit!
När jag köpte aktierna var man i fas 3-studie och det såg väldigt hoppfullt ut. Nu gick det tyvärr inte alls så bra man både jag och mr market hoppades på. FDA slog ned på studien och det var bara att börja om. Samma sak med aktiekursen. Hej då pengar.

I slutet tror jag inte att det blev något alls av deras läkemedel. Bolaget blev uppköpt av ett annat förhoppningsbolag, Epicept Corp. De aktierna sålde jag sedan med en saftigt förlust. Tror att jag fick tillbaka sisådär 500 kr av min investering (efter en nyemission). Å andra sidan fick jag ju fina förlustavdrag att använda för de aktieaffärer som faktiskt gick bra.

Vad gjorde jag för fel?
1. Satsade pengar i ett förhoppningsbolag i förhoppning om att kunna göra en rejäl hacka om deras satsning gick hem. Nu gjorde den ju inte det och i efterhand kan jag konstatera att det är väldigt få bolag som verkligen lyckas med det. Jag var medveten om att PE-talet var helt galet, att bolaget gjorde förlust och att hela klabbet byggde på satsningen på Ceplene.

Plats nr 3 - Avanza AB
I oktober 2003 köpte jag 700 aktier i Avanza AB à 19,03 kr/st. Då var det ett ganska litet bolag som ännu inte fått bankoktroj (vad jag minns, kan ha fel här).
Bolaget tjänade pengar och jag hade fått korn på det via en kamrat vars far och hans vänner hade satsade pengar i det. De var ganska duktiga på börsaffärer och efter att ha läst lite om det (betoning på lite) satsade jag ett antal surt förvärvade slantar också.

Det gick galet bra. Jag kunde sälja dem före årsskiftet för 34,85 kr/st vilket givetvis var en fantastisk utveckling. Eftersom jag hade bränt mig på några andra affärer tidigare var jag ruggigt snabb att ta hem vinsten. Vem kunde tro att det här lilla mäkleribolaget skulle överleva? Jag var oerhört tveksam och mycket glad för min framsynthet som sålde av det där lilla bolaget efter den otroliga kursuppgången. Jomenvisst. Helt rätt att sälja av det där skräpet. De hade ju bara stått i 250 spänn om jag behållit dem....

Vad gjorde jag för fel?
Så här i efterhand så kan jag faktiskt tycka att jag gjorde rätt med den erfarenhet och information som jag hade då. Visst, med facit på hand så var det galet dumt att sälja av dem, men jag visste för lite om bolaget och var mer nöjd med en kortsiktig vinst än en eventuell framtida långsiktig vinst.

Summering
Något har jag väl förhoppningsvis lärt mig?

1. Jag bör veta något om vad bolaget håller på med och hur det går (hej Sifab).

2. Bolaget ska ha en affärsidé som gör att man faktiskt tjänar pengar nu eller inom en mycket snar framtid oberoende av någon brilliant affärsidé som nästan är klar.... Osökt tänker jag på Cassandra Oil och JOSAB som finns på börsen idag. De vraken har jag lyckats hålla mig undan i alla fall. Northand Resources är en tredje med dödskallemärke.

3. Om jag nu hittar ett bra bolag. Sitt kvar på aktierna. Visst kan det gå ned och kännas jobbigt, men i slutändan så blir det bra, bara bolaget har en vettig affärsidé och kan kapitalisera på den. Det finns andra som klarar av att köpa och sälja på botten och toppen. Jag är inte en av dem. Håll ut!

Nu fortsatte jag även under 2008-2009 att titta på börsen och det gick bra så något fick jag ut av lärpengarna.Eller också hade jag bara tur. Under den perioden kunde man köpa nästan vad som helst och tjäna pengar på ett par års sikt. Det svåra då var att våga köpa överhuvudtaget, men det får bli en annan historia.