Rederi AB Transatlantic

Eller - har skutan ÄNTLIGEN vänt?
 

 
Rederi AB Transatlantic (RABT) är ett rederi som består av två delar.

1. Viking Supply Ships A/S (VSS) är ett dotterbolag med säte i Norge.
   Kortfattat arbetar bolaget med AHTS-skepp och PSV-skepp och helst i kalla vatten. Riktigt kallt ska det vara (tänk nordpolen). AHTS står för Anchor Handling, Tug and Support  medan PSV står för Platform Supply Vessel. Definitionen finns t ex
   här.
    
2. Industrial Shipping som är det som är kvar av det ursprungliga Transatlantic och här har man under andra halvåret åter bytt tillbaka till namnet TransAtlantic för denna verksamhet.
   Huvudsysslan är att transportera prylar på Östersjön mellan Sverige, Finland, Tyskland, Danmark och Holland. Man arbetar främst med RORO och containertrafik.
    

Tidigare i år skrev jag en smula om bolagets historia och usla utveckling de senaste åren. Rakt av så finns det egentligen ganska få beröringspunkter mellan de två delarna i bolaget. Synergieffekterna på att ha isbrytare i Arktis och containerfraktfartyg i södra Östersjön är inte helt uppenbara för mig. Tydligen inte heller för huvudägaren Christen Sveas och RABT heller då man under en lång period pratat om och planerat för att dela upp koncernen i två olika delar och då låta Viking Supply Ships bli ett eget noterat bolag på norska börsen och lämna RABT kvar på Stockholmsbörsen. Bolagets usla resultat har effektivt hindrat de planerna. Man har helt enkelt förlorat alldeles för mycket pengar för att ens vara i närheten av att ha en tillräckligt stabil rörelse för att kunna dela upp den. Jag har personligen undrat om bolaget skulle klara det alls eller om det skulle gå under. Börsen har delat den oron då kursen toppade på 61,25 kr år 2007 och har (hitintills) bottnat på 2,70 kr år 2013. Idagsläget har kursen pendlat mellan 6,50 - 7,00 kr med en kort topp efter förra delårsrapporten på 7,60 kr.

 

 

Viking Supply Ships

Affärsidén är kortfattat att tillhandahålla fartyg och kompetens för operationer i arktiska vatten. Kunderna är huvudsakligen inom olje- och gasindustrin. AHTS-fartyg används bl a för att flytta borrtorn och plattformar. PSV-fartyg används för att försörja dessa med olika förnödenheter (t ex färskvatten). Bolaget har en egen hemsida här.

 

Bolaget har 14 fartyg varav 8 av dessa är AHTS och resterande 6 är PSV. Flertalet av AHTS-fartygen är isklassade eller rena isbrytare. Man äger per halvårsskiftet 12 av dessa och chartrar de två kvarvarande på bareboat charter. Vidare har man kommunicerat att man försökt sälja alla PSV-fartyg, men ännu inte lyckats. Idag skickade man ut en pressrelease om att man sålt det äldsta PSV-fartyget (SBS Cirrus). Hela affären när man köpte in PSV-fartygen framstår för mig som ett fabulöst fiaso så jag är inte speciellt ledsen att bli av med dem.

 

VSS är den del av koncernen som gått minst sämst och faktiskt lyckats visa vinst både 2013 och 2010 de senaste fem åren. Nu är det både före skatt och koncerngemensamma kostnader så i slutänden har det gått back likt förbannat.

 

Nu ser man mycket optimistiskt på framtiden och då främst inom de arktiska vattnen. Antalet fartyg och företag som klarar av att operera inom det området är klart mindre än i andra farvatten och där har man i mina ögen en klar konkurrensfördel. Många av fartygen är uppbokade på längre uppdrag vilket självklart minskar tiden i hamn utan intäkter. Priserna på spotmarknaden för AHTS (och även till viss del för PSV) på Nordsjön förefaller ha ökat en del i år vilket givetvis är positivt för de delar som inte går på längre uppdrag. Fartygen på spotmarknaden förefaller däremot inte ha haft så lätt att få uppdrag om man tittar på senaste delårsrapporten (Q2).

TransAtlantic (Industrial Shipping)

Vid årsskiftet hade man i TransAtlantic 34 fartyg varav de flesta var chartade (bareboat eller time charter). Under det senaste året har man (äntligen) låtit yxan gå ordentligt i organisationen och framförallt:

• Under våren 2014 lagt ned TransPalLine som utgick från Polen.
• Outsourcat hela bulkverksamheten till a2b@c shipping under augusti 2013. Med tanke på att bulkfartygen var 16 av totalt 34 fartyg så är det ingen liten förändring,

Räcker det här? Kanske. Man har tidigare jobbat en hel del med att slimma organisationen och förbättrat verksamheten, men att säga att det inte har räckt är dagens under statement. Nu har man förhoppningsvis kapat tillräckligt och har kanske en verksamhet som kan gå med vinst med nuvarande marknadsförutsättningar. För gudarna ska veta att den har gått back helt sanslöst mycket tidigare. Senaste kvartalet uppnådde man det sanslöst bra resultatet om endast en förlust om 2 Mkr. Luttrande RABT-ägare jublade över detta. Det säger väl en del om hur dåligt det gått innan.

 

Risker

1. Flera av VSSs fartyg arbetar på Ryska vatten och även för ryska uppdragsgivare och krisen i Ukraina och Ryssland kan komma att påverka de uppdragen.
2. VSS är helt beroende av oljeindustrins investeringar. Om oljepriset går ned och man bedömmer att det inte längre är lönsamt att leta efter olja i kalla farvatten försvinner den marknad där man har en konkurrensfördel. Givetvis kan man ta rena isbrytaruppdrag till t ex svenska Sjöfartsverket, men det betalas troligen klart lägre. 
3. De nya reglerna för svavelhalt i drivmedel för fartyg på Östersjön kommer troligen att öka de löpande kostnaderna för TransAtlantic.

Framtiden

Om man nu har fått ordning på verksamheten i VSS tror jag att man kan tjäna pengar på affärsidén. Vidare hoppas jag att man numera kan få TransAtlantic att gå med en liten vinst framöver. Om den delen ska gå med riktigt bra vinster tror jag att det krävs en kraftig konjunkturuppgång som gör att det behöver fraktas bra mycket mer prylar på Östersjön. Hela rederinäringen globalt är under stark press och det är inte längre en växande marknad med stora vinster. Under den senaste 10-årsperioden har det kommit ut väldigt mycket nytt tonnage och det pressar alla fraktkostnader och därmed lönsamheten.

 

Ledningen

De senaste åren har det bytts ut en hel del personer i ledande positioner inom framförallt TransAtlantic. Jag tror att den nya ledningen kan ha rätt inställning och leda bolaget på rätt väg. Dessvärre tror jag att det var nödvändigt att göra de här bytena då verksamheten har drabbats av rejäla omvärldsförändringar och därmed kräver ett helt nytt synsätt. Det tror jag kan vara enklare för nya personer.

 

Ägare

Kistefos med finansmannen Christen Sveas är majoritetsägare med ca 2/3 av kapitalet i bolaget. Mer om det här.

 

Värdering

Med nuvarande kurs på 6,80 kr värderas bolaget under eget kapital. PE är negativt på rullande tolv månader och med tanke på att det troligen blir förlust på helåret 2014 så blir det negativt då också. Senaste siffran på eget kapital som jag hittat var på drygt 11 kr/aktie. Nu ska man såklart ha väldigt klart för sig att det finns en osäkerhet i hur det egna kapitalet värderats.

 

Vad tror jag då?

Jag tror att det fortfarande finns en rejäl uppsida i aktien om man lyckas få ordning på verksamheten och äntligen börjar göra svarta siffror. Den stora vinstmaskinen tror jag kommer att vara VSS som jag hoppas kan göra riktigt bra resultat framöver.

 

Jag köpte mina första aktier i RABT (500 st à 21,40 kr) under 2003 och har hängt med i de tre nyemissionerna sedan dess. Under 2013 och 2014 har jag köpt till en rejäl sudd och har idag 34 000 aktier med ett GAV på 5,69 kr. Min horisont på det här innehavet är till sommaren 2015. Antingen har det vänt och kursen gått upp eller också är det bara att bita i det sura äpplet och göra sig av med innehavet. Risken är i mina ögon stor men med stora möjligheter om det går bra. Nedsidan ser inte lika illa ut med tanke på det egna kapitalet. Nu kan givetvis en aktie gå ned 100% också....